Inventarier är en viktig del av en verksamhet som möjliggör driften. Dessa är betraktade som tillgångar som inkluderar saker som maskiner, verktyg, möbler, fordon, musikinstrument, datorer och affärsinredning.
Avskrivning
Avskrivning är en metod för att fördela kostnaderna för en investering över en längre tidsperiod. Genom avskrivningar, kan företag sänka sina nuvarande inkomster och därmed sina skattekostnader. Det innebär att företaget kan dra av utgifterna för inköpet av inventarier över en period på flera år. På så sätt blir inventarierna kostnadsförda i den takt de används och förbrukas.
Vem har rätt till avskrivning?
Innehavaren av inventarierna har rätten till avskrivningar, även när det gäller leasing. I vissa fall kan dock ett leasingavtal vara utformat på ett sätt som gör att det inte är leasinggivaren som har rätten till avskrivningar. Dessa undantag är dock sällsynta. Som ägare av inventarierna är man berättigad till avdrag för värdeminskning, vilket gör det möjligt att fördela kostnaderna för investeringen över en längre tidsperiod.
Underlag för avskrivning
Avskrivningar baseras inte enbart på inköps- eller tillverkningskostnaden för en tillgång. Andra kostnader, såsom monteringskostnader, frakt, tull och liknande, är också inkluderade i beräkningen. Detta sammanfattas som anskaffningsvärdet, som är det totala värdet för en tillgång, inklusive alla relaterade kostnader. Både räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning är baserade på anskaffningsvärdet.
Om ett företag köper inventarier från en delägare eller en närstående till en delägare till ett pris som överstiger marknadsvärdet, ska den del av priset som är ett överpris inte användas som underlag för avskrivningar. Detta innebär att företaget endast kan göra avskrivningar på marknadsvärdet för tillgången, och inte på det högre priset som betalades från en närstående.
För företag som inte är skyldiga att redovisa moms, ska den moms som ingår i inköpskostnaden för inventarierna inkluderas som en del av anskaffningsvärdet. På samma sätt, om företaget har erhållit näringsbidrag eller motsvarande stöd för att skaffa inventarierna, ska anskaffningsvärdet minskas med detta belopp. Detta säkerställer att företaget inte får dubbel avskrivning för samma tillgång.
Företag kan välja att dra av hela utgiften under inköpsåret, vilket innebär ett omedelbart avdrag. De kan också välja att göra en räkenskapsenlig avskrivning, där de fördelar utgiften över flera år. Slutligen finns möjligheten att göra en restvärdesavskrivning, där en värdering görs av tillgångens kvarvarande värde och en avskrivning görs baserat på detta.
Omedelbar avskrivning
Bolag som skaffar inventarier med en begränsad livslängd på högst tre år har möjlighet att omedelbart dra av hela inköpskostnaden det inköpsåret. Dessa så kallade "korttids- eller treårsinventarier" behöver inte redovisas som en del av bolagets långsiktiga tillgångar. Det är upp till bolaget att påvisa att dessa inventarier har en ekonomisk livslängd på högst tre år.
Det är möjligt att avskriva inventarier som har ett lägre värde på samma år som de anskaffas för näringsverksamheten. Dessa kategoriseras som "mindre värde" inventarier och värdet måste understiga halvt prisbasbelopp exklusive moms. När man avgör vad som är mindre värde, räknas relaterade inventarier tillsammans som ett samlat inventarium. Även olika inventarier som anses vara en del i en större anskaffning av inventarier kommer att beaktas när man avgör värdet.
Räkenskapsenlig avskrivning
Om du väljer att använda räkenskapsenlig avskrivning för inventarier måste bolaget ha en ordnad bokföring med årsbokslut inklusive resultat- och balansräkning. Avskrivningen ska motsvara värdeminskningsavdraget. Du har två alternativ att välja mellan; huvud- och kompletteringsregeln.
Enligt huvudregeln får du dra av max 30% av inventariernas bokförda värde. Detta räknas ut genom att räkna samman värdet från årets början, tillägg för nya inventarier, minskningar för sålda inventarier, försäkringsersättningar och användning av ersättningsfond.
Det går att göra ett särskilt avdrag för värdeminskning på inventarier som har sålts eller om man har fått försäkringsersättning för förlorade inventarier. Avdraget är motsvarande intäkten från såld eller försäkrad inventarier och får inte leda till ett negativt inventariekonto.
Företag kan ta värdeminskning på sina inventarier varje år. Om en inventarie är kvar vid årets slut, kan man skriva av högst 30% av dess bokförda värde. Om bolaget har ett räkenskapsår som är kortare eller längre än 12 månader, justeras procentsatsen. T.ex. om bolagets räkenskapsår är 6 månader, blir procentsatsen 15%. Om räkenskapsåret är 18 månader, blir procentsatsen 45%.
Avskrivningar påverkar avskrivningsunderlaget genom att sänka dess storlek över tiden. Enligt huvudregeln kommer inventarier aldrig att bli helt avskrivna, men en kompletteringsregel finns för att möjliggöra det. Denna regel innebär en hel avskrivning över 5 års tid, med 20% avskrivning varje år.
För att använda kompletteringsregeln krävs information om anskaffningsutgift och anskaffningsår för de inventarier som fortfarande finns i verksamheten och som har köpts under de senaste fyra räkenskapsåren. Årets totala avskrivning beräknas genom att skriva av både årets anskaffningsutgift och kvarvarande anskaffningsutgift från de tidigare fyra åren med 20%. Avskrivningsprocenten är inte påverkad av när under året inventarierna köpts, men kan justeras om bolaget har längre eller kortare räkenskapsår än 12 månader, precis som i huvudregeln.
Det finns möjlighet att använda den lägsta värdesmetoden för att beräkna största möjliga avskrivning på inventarier. Detta beräknas som skillnaden mellan bokfört värde innan avskrivning och det lägsta värdet enligt huvud- eller kompletteringsregeln. Fördelen med att beräkna avskrivningen på detta sätt är att det inte krävs att man tar hänsyn till eventuella försäljningars bokföring.
Restvärdesavskrivning
Restvärdesavskrivning är en metod för avskrivning som används när man inte uppfyller kraven för att använda räkenskapsenlig avskrivning. Det här är vanligtvis eftersom bokföringsmässig avskrivning inte stämmer överens med skattemässig. Restvärdesavskrivning påminner om räkenskapsenlig avskrivning och är en förenklad version av den. Det viktigaste skillnaden är att bokfört värde för inventarier inte behöver vara lika med värdet som redovisas i skattedeklarationen. Eftersom bokförd avskrivning inte behöver överensstämma med värdeminskningsavdrag kan det vara nödvändigt att justera det bokförda resultatet.
Vid restvärdesavskrivning får man skriva av med högst 25 % i stället för 30 %. Det finns ingen alternativ kompletteringsregel som vid räkenskapsenlig avskrivning. Avskrivningsunderlaget är det värde som du redovisade att bolaget hade kvar på inventarierna oavskrivet i förra årets deklaration (föregående års skattemässiga värde). Du lägger också till anskaffningsutgiften för inventarier som bolaget skaffat under året och som finns kvar vid årets slut. Om bolaget sålt inventarier under året (eller fått försäkringsersättning) som skaffats tidigare år än detta räkenskapsår, måste avskrivningsunderlaget minskas med den intäkten. Därutöver får du göra ett särskilt avdrag (värdeminskning) om inventarier som skaffats före beskattningsårets ingång har sålts, eller om du har fått försäkringsersättning för inventarier som gått förlorade. Avdraget uppgår till den intäkt du fått (bokfört) med anledning av försäljningen eller försäkringsersättningen. Avdraget får inte leda till att inventariekontot blir negativt.
