Med varulager avses de tillgångar som företaget har tillgång till för försäljning eller för användning inom verksamheten. Detta innefattar produkter, råvaror och färdiga varor som är förberedda för leverans eller sälj. Hur varulagret ska värderas beskrivs här nedan.
Vad ingår i varulagret?
När du värderar bolagets varulager, bör du ta hänsyn till råvaror, halvfabrikat och färdiga varor samt varupartier som bolaget har hand om på balansdagen eller som någon annan har tagit hand om åt det. Detta inkluderar också varor som har lämnats av säljaren för transport till bolaget som köpare på bokslutsdagen.
Om varor har levererats från säljare till köpare, men fakturering ännu inte har gjorts, bör försäljningsvärdet på varorna redovisas som en fordran hos säljaren. Detta för att säkerställa en korrekt redovisning av försäljningen.
Lagerinventeringen bör inte ta med varor som har tagits emot i kommission. Kommission är en form av handel där varorna ägs inte av säljaren, utan bara förmedlas av honom på uppdrag av ägaren. Detta bör beaktas vid räkning av lagerbeholdningen för att undvika felaktiga uppgifter.
Värdering och inventering av varulager
Vid lagervärdering på balansdagen sker en inventering. Inventeringen innebär att du antecknar anskaffningsvärdet för varje vara i lager post för post. Om nettoförsäljningsvärdet är mindre än bolagets anskaffningskostnad, ska detta värde tas upp. Enligt "först in - först ut" (FIFO) -regeln anses de varor som finns i lager vara de som bolaget senast anskaffade.
Alternativt kan schablonregeln användas för att värdera varulagret. I så fall tas anskaffningsvärdet upp för varje post vid inventeringen. Det är viktigt att underteckna inventeringslistan på heder och samvete. Om reglerna för inventering inte följs kan de uppgifter du antecknat bli ifrågasatta av Skatteverket.
Värdera varulager - huvudregeln
Enligt huvudregeln i redovisning får du inte rapportera en lagertillgång till ett värde som är lägre än det ursprungliga anskaffningsvärdet. Men om tillgångens försäljningsvärde är mindre än anskaffningsvärdet, ska det rapporteras till det lägre värdet (enligt principen om det lägsta värdet). Denna regel gäller för alla typer av lagerinnehav som finns i lager vid balansdagen.
Vid beräkning av anskaffningsvärdet för köpta lagertillgångar bör du ta med inköpskostnad, frakt, tull och andra liknande kostnader. När det gäller egentillverkade lager, så bör anskaffningsvärdet baseras på direkta kostnader som materialkostnader, arbetskostnader och dylikt, tillsammans med ett tillägg för indirekta kostnader som lokalkostnader, avskrivningar på inventarier och andra kostnader som är relaterade till tillverkningen. Nettoförsäljningsvärdet är det pris som företaget normalt kan förvänta sig att sälja en produkt för, efter avdrag för försäljningskostnader.
Det är endast tillåtet att ta hänsyn till inkurans (varor som inte går att sälja) genom att justera värdet på en lagerpost från anskaffningsvärdet till det verkliga värdet, så länge det är möjligt inom ramen för en nedskrivning.
Värdera varulager - schablonregeln
Enligt schablonregeln är det tillåtet att värdera lager till 97% av det totala anskaffningsvärdet. Vid användning av denna regel måste man ta hänsyn till alla tillgångar som finns i lager vid bokslutet och det är inte möjligt att använda nettoförsäljningsvärdet på vissa tillgångar. Efter detta bör det totala anskaffningsvärdet skrivas ner med 3%. Observera att schablonregeln inte gäller vid värdering av fastigheter, aktier och andra liknande tillgångar, dessa tillgångar måste särskiljas för att kunna tillämpa schablonregeln på resten av lagret.
